Efter fem år utan sitt barn reste mamma Lillemor äntligen ned till Algeriet i slutet av september 2010 för att hämta henne, såsom Zahras pappa lovat. Men resan blev ytterligare en i raden av besvikelser. Zahras pappa lurade henne och dessutom fick hon på närmsta håll skåda den hjärntvätt som drabbat Zahra på grövsta vis under de år som gått, isolerad från all kontakt med sin mamma och Sverige. Ni som inte känner till fallet kan läsa mer här:
http://www.saknadebarn.org/bortforda-barn/aktuella-fall/zahra-benalouane/
Här är ett kort sammandrag av händelserna och bakgrunden till Lillemors resa:
Pappan reste till Algeriet i början av maj 2010 och undertecknade först ett papper där han bekräftade att han hade för avsikt att återföra Zahra senast den 30 juni 2010. Han köpte biljetter till honom och Zahra med hemresan satt redan till den 4 juni. Men väl på plats i Algeriet så ändrade han sig och ringde Lillemor och skrek att hon förstört hans liv och att Zahra aldrig skulle lämna Algeriet. Han sade att han själv tänkte undvika den svenska lagen och polisen genom att stanna i Algeriet resten av sitt liv. Sedan var det tyst fram till augusti. Då ringer han plötsligt och är jättetrevlig igen och frågar om inte Lillemor kan tänka sig att resa ned till Algeriet för att tillsammans med honom och Zahra återvända till Sverige? Han orkade inte vara kvar där längre och han behövde hennes hjälp att övertyga Zahra om att komma hem. Kanske skulle Zahra ändra sig om hon kände igen sin mamma, trodde han?
Lillemor betalade för ett provisoriskt nödpass åt Zahra vid Svenska Ambassaden i Alger som pappan och Zahra hämtade på plats. Då bekräftade han också för ambassadpersonalen att han och Zahra skulle återvända till Sverige tillsammans med Lillemor.
Lillemor reste ned till Algeriet den 28 september 2010 och stannade två nätter i Beni Tamou. Tyvärr så var Zahra oerhört negativ till henne och ville inte höra talas om Sverige eller titta i de böcker och fotoalbum som Lillemor tagit med sig. Hon sade till sin mamma att ”du har aldrig funnits när jag behövde dig och jag är van att vara ensam”. Lillemor kände sig väldigt ensam och utlämnad bland de släktingar som hade stulit hennes barn och som behandlat henne så illa. De levde fortfarande i samma fattigdom och det var hemskt att se hur illa Zahra mådde. Hon verkade hata både sin mamma och sin pappa, efter den långa tiden utan föräldrar, ensam i Algeriet. Lillemor är väldigt rädd att Zahra kommer att bli väldigt emotionellt skadad om hon inte snarast får komma hem och känna trygghet med sin mamma och få all den kärlek och omtanke som hon alltid haft som liten.
När det var dags för hemresa så vägrade plötsligt pappan att hjälpa Lillemor att få med Zahra som han lovat. Det slutade med att när Lillemor tog Zahra i handen så sprang släktingarna fram och slet henne från sin mamma. Lillemor satte sig ensam i bilen och fick åka till flygplatsen.
Pappan återvände också till Sverige, där rättsliga åtgärder väntar honom. Zahra är fortfarande ensam kvar hos hans släkt i Algeriet och Lillemors kamp går vidare, nu via Algeriska myndigheter istället.
Lillemor behöver er hjälp och ert stöd för att få hem sin dotter så snart det bara går! Ni kan skänka ert bidrag på vårt bankgiro 399-9133 och märka er betalning ”Lillemor” eller ”Zahra”, så går varje öre oavkortat till deras ärende.
Ni kan även skänka ett allmänt bidrag till SBN:s verksamhet genom att inte märka pengarna alls. Varje krona går då till vårt arbete med att få hem barnen och för de omkostnader som vi har kring detta!
——————————————
Mamma Lillemors egna ord och bilder:
Mitt möte med Zahra i Algeriet 2010 var en fruktansvärd upplevelse, väldigt tårdrypande. Jag gick fram till Zahra och pussade henne på båda kinderna, sedan kramade jag henne hårt. Hon backade 2 meter. En kram helt utan känslor. Som att krama en istapp. Det gjorde så ont i mitt hjärta, så det går inte att beskriva. Jag är alldeles omtumlad och chockad, kan inte förstå hur det kan bli så här. Jag mår illa när jag tänker på mötet och mina 2 dagar med min dotter. Vi kom inte varandra nära, för mig kändes det som jag var en bakterie/virus. Så fort jag närmade mig eller sökte kontakt med henne, så flyttade hon på sig. Sista förmiddagen fick jag sitta ensam i rummet, medans släktingarna förberedde sig inför ett bröllop och dom fönade håret på och sminkade Zahra. Det fanns ju tydligen ingen plan för att hon skulle följa med till Sverige. Kan aldrig glömma denna hemska resa!!!!!
Sista bilden: huset där Zahra hålls fången. Rummet utan tak är kök och tvättstuga i kombination. Det finns bara en kran med vatten här. Denna kran är den enda ”faciliteten” som finns i hela byggnaden. Zahra sover för övrigt på en madrass direkt på golvet.
